jag & min syster kommer överens ibland, bråkar ibland, precis som syskon gör, men när det väl gäller så ställer vi upp som fan på varandra.. hur mång aälskar inte senen i "jag saknar dig" filmen i matsalen där det är några som hackar på den ena systern och den andra systern kommer till undsättning? exakt så är annie och jag, haha.. även om vi kan skratta tills vi gråter av skratt o får magknip kan vi även såra varandra så att vi "uttrycker känslorna" på samma sätt, genom tårar och magknip då alltså så älskar vi varandra långt långt långt inne..

pappa & jag pratar inte så jättemycket längre, men jag antar att det är vanligt när man är i "sina bästa dagar" -tonåren- även om jag betraktas som "vuxen" nu så är jag väl fortfarande kvar lite i tonåren och kommer inte riktigt överens med pappa hela tiden, men så är det ju med alla?.. och jag antar att man kommer bättre överens när man blir äldre, när man bor på skilda håll och inte är så himla "på" varandra.. men jag älskar min familj även om vi har det jävligt jobbigt just nu.