Varför ska jag alltid ha så himla lätt att förlåta människor som inte ens förtjänar det? Ge folk chanser efter chanser när dom bara kastas bort? Varför lär jg mig aldrig? Varför låter jag folk dra ner mig gång efter gång? Varför låter jag folk komma så nära mig att dom kan dra ner mig på två sekunder..? Jag förstör mig själv.. Jag låter mig själv förstöras för andras skull.. Prioriterar alltid andra före. Låter alla andra må bra utan att ja mår bra själv, hjälper andra före mig.. Kanske borde jag lyssna på mina råd jag ger andra.. För hade någon jag känner blivit behandlad såhär av personer som står så nära hade jag sagt åt den att skita i dom, för den är värd så mycket mer.. Kanske är jag värd mer utan att jag ser det för att jag är fullt upptagen med att få andra att må bra. Och vad får man för tack för allt man hjälper till med? Att bli kastad ner på marken o trampas på utan hjälp att komma upp.. Jag har alltid satt alla andra i första hand medan jag tas i deras sista hand.. Livet är inte så lätt som det ser ut..